På torget
Det fanns en gång i tiden ett torg i den gamla staden Gammelstaden. På Gammelstadens torg var det fullt av liv och rörelse. Gamla som unga älskade sitt torg. De pratade, lekte, handlade och var som folk är mest när det är som bäst på ett stort torg.
En dag hörde man talas om att det fanns små underliga virus i andra städer men ingen brydde sig särskilt mycket och alla fortsatte leva på som vanligt på sitt torg. Tills en dag då några av fiskhandlarna på norra delen av torget plötsligt insjuknade.
Alla på torget började samlas i grupper och diskutera. Stäng torget sa några, sluta sälj fisk sa andra, dela in torget i zoner och gör regler sa vissa. Alla viftade och skrek och argumenterade för det som var och en tyckte var det rätta. Men till slut infördes det regler och rekommendationer som inte alltid var så lätta att förstå för de som bor i Gammelstaden. Så för att göra det extra svårt för alla uppmanades även stadsborna att ta eget ansvar för sin närvaro på torget.
En sak som hade gjort torget så omtyckt och viktigt var att det fanns tre smörgåsförsäljare – MackMagnus, SmörgåsSven och BrödBengt. Alla tyckte inte om smörgåsarna, men dom hade sålts i alla tider och för många var dom en viktig del av torget.
Några tyckte smörgåsförsäljningen och en del annat på torget borde förbjudas, folk kan väl göra sina egna smörgåsar sa några medan andra tyckte livet utan smörgåsar inte var värt att leva. Och ju längre tiden gick desto mer olika tyckte stadsborna.
Så stod MackMagnus, SmörgåsSven och BrödBengt och kliade sig i huvudet.
Till slut sa Smörgås Sven: Jag stänger min butik, borgmästaren har sagt att jag får lite betalt. Att sälja smörgåsar är för farligt. Jag har en hund och då passar jag på att gå ut mer med hunden. Då tar jag mitt ansvar och bidrar till världen.
Och till slut sa MackMagnus: Jag packar in mina mackor i plast och lägger dom på hyllorna så får folk hämta där själva. Och så kan min dräng cykla hem med smörgåsarna till dom som vill ha en smörgås och inte vill komma till torget. Då tar jag mitt ansvar och bidrar till världen.
Gott så sa BrödBengt: Jag står kvar men med lite mer distans här på torget och fortsätter sälja till de som vill köpa smörgåsar. Jag är född i en smörgåssäljarfamilj och mitt kall och uppdrag är att sälja smörgåsar. Då tar jag mitt ansvar och bidrar till världen.
Det blev ett himla liv på torget. Kan man inte köpa SmörgåsSvens smörgåsar längre undrade några? Jag har alltid ätit Svens smörgåsar. Hur kan han bara gå hem? Vad är livet utan smörgåsar? Då kan jag lika gärna dö av det där viruset. Smörgåsar i plast tvi vale, bevara mig väl, sa några. Då är jag hellre utan. Och skicka sin dräng runt om i byn, det är ju livsfarligt för alla. Men BrödBengt då, hur har han mage att stå kvar på torget, sa en tredje. Förstår han inte hur farligt det är?
Till slut samlades folk på torget i grupper och började argumentera och diskutera. Vem av smörgåsförsäljarna gjorde egentligen det rätta? Vem i Gammelstaden är vår hjälte och vem gör det enda rätta? Åsikterna gick kors och tvärs och tonen blev högre och högre. För alla i sin egen diskussionsgrupp tyckte sig veta vad som var rätt och fel.
I ett hörn på torget en bit bort satt byns allra äldsta gumma på en liten pall och tittade på alla som viftade med armarna och pratade och pratade. För hon visste innerst inne vem som gjorde det rätta.
Hon visste att…
Ja, vad visste gumman? Hur tänker du själv? Kanske är det här en något snabbskissad variant av de klassiska case kring moral och värderingar som vi gör på t ex HumaNovas ledarskapsutbildningar ibland?
Så vad tänkte du om svaret? Ett möjligt svar från gumman kan vara att alla gör rätt, så länge de är rimligt insatta i torgreglerna. Och att var och ens innersta syfte, värderingar och sanning till slut måste styra våra livsval. Kanske hade hon även sagt att vi måste acceptera andras val utan att döma, eftersom var och en har rätt att argumentera och leva sin sanning. Och som extra krydda hade hon kanske lagt till att vi alla i slutändan får leva med konsekvenserna av våra val så att vi lär och kan välja på nytt nästa gång det blir svårt.
Eller vad tror du?
