Kulturteoretiker eller personpraktiker
En del människor är kulturteoretiker. Dom kan allt om författare, böcker, pjäser, filmer skolboksfilosofi och en del psykologisk teori. Ofta förklarar dom för oss på tidningarnas kultursidor eller på middagar hur vi ska förstå andra människors liv och sätt att leva och vara. Men inte sällan är deras eget liv trasigt, kaotiskt och kanske till och med dysfunktionellt. Kanske känner dom sig överkörda av sina egna känslor, tankar, begär och behov som dom inte klarar att kontrollera eller välja bort.
En del människor är personpraktiker. Dom upplever sig själva på lite mentalt avstånd, utan att tänka på det. Dom har en naturlig förmåga att observera och tolka sina inre signaler, känslor, fantasier och tankar. För att sen välja vilka beteende som är relevanta just nu, så att det blir bra och balanserat för dom själva och för deras omgivning. Dom accepterar det oundvikliga men vet vad dom vill när dom har möjlighet att välja. Självinsikten är självklar och val av riktning i livet bara finns där.
Kanske är det inte egentligen konstigare än att det är en sak att veta allt om tennis, och en helt annan sak att spela tennis. Vad tror du?
Kanske vill du bli kulturteoretiker, då föreslår jag att du köper en bok till. Eller vill du kanske bli din alldeles egna personpraktiker, gå då en kurs i personlig utveckling eller på annat sätt, tillsammans med andra, praktisera konsten att leva vist, här och nu.
Allt gott!
