Förväntansterror eller offerångest?
Ibland är andras förväntningar omöjliga att gissa, förstå och förverkliga. Hur vi än försöker göra den andre nöjd och glad så misslyckas vi i slutändan. Hur känns det då för dig, drabbas du av offerångest? Kanske klistrar du på den andre en förenklad etikett som till exempel dum, fel, pedantisk. Eller tar du på dig den ulliga offerkoftan och tycker synd om dig själv och tröstar dig med att du egentligen är ett oförstått geni.
För visst är det som så att det outtalade är relationens fiende nummer 1. När förväntansterrorn drar igång händer något!
- ”Du vet att tandborsten ska torkas av innan man lägger den i skåpet, det har vi ju pratat om.”
- ”Hur kan du ställa dina smutsiga skor där, din mamma lärde dig ingenting.”
- ”Du kan inte torka dina smutsiga fingrar på den handduken, nu får du hämta en ny.”
- ”Där ska glaset inte stå.”
Förväntningsterrorn är i full fart och du som drabbas har nu några valmöjligheter:
- Anfall tillbaka – ”Ja, men du då du ….”
- Fatta ingenting – ”Hur skulle jag kunna veta det?”
- Tysta och mentalmuttra – ”Jaa jaa ja tjata du bara, det är ok.”
- Sätta barnsliga gränser – ”Vill du ha det så kan du väl göra det själv.”
Eller så kan du börja prata om hur ni ska ha det. Berätta för den andre hur det blir för dig när förväntansterrorn drabbar dig och beskriv hur du vill ha det. För att till slut hitta en överenskommelse där alla inblandade får fler av sina behov tillgodosedda. Att helt enkelt göra det svåraste som finns, att agera vuxet.
Lycka till med vuxenlivet!
Vännerna på HumaNova
