När en smygande känsla av ensamhet tar plats
Det händer något i tiden just nu, kanske har du också känt det. En smygande känsla av ensamhet och att vi glider isär – som om trådarna mellan oss har börjat fransa upp. Samtalen stannar ofta vid ytan och blickarna blir mer vaksamma än inbjudande. Vi hör vad som sägs, men lyssnar vi verkligen?
På HumaNova har vi under många år mött människor som bär på just denna upplevelse. Med vår långa erfarenhet av samtalsterapi och personlig utveckling ser vi ett tydligt mönster. Tänk om det inte är våra relationer som i första hand är trasiga, utan våra sätt att relatera? Tänk om existentiell ensamhet i själva verket är en inbjudan till ett nytt sätt att mötas – inifrån och ut?
Emotionell ensamhet – närhet utan kontakt
Fysisk närvaro är inte samma sak som emotionell kontakt. Du kan stå mitt i ett folkhav och ändå känna dig helt isolerad. Emotionell ensamhet är den sorg och tomhet som uppstår när vi saknar djupa, meningsfulla band – även om vi har människor omkring oss. Det är upplevelsen av att inte kunna dela sina innersta tankar och känslor med någon, vare sig det är en partner, en vän eller en kollega.
Vi vet idag att detta inte bara är en tung känsla att bära, utan något som påverkar hela vår hälsa. Enligt Folkhälsomyndigheten kan långvarig ensamhet öka risken för både depression och ångest. Hjärnfonden påtalar även att det finns kopplingar till nedsatt kognition längre fram i livet.
En känsla av ensamhet, men vem är det som saknas?
Det är lätt att tro att tomheten vi känner handlar om en brist på andra människor. Att om bara någon fanns där, lyssnade och förstod – då skulle allt kännas bättre. Visst är närvaro och omtanke läkande. Men ibland, mitt i längtan efter kontakt, gömmer sig en djupare törst: längtan efter kontakt med sig själv. För hur ska jag kunna vara i genuin kontakt med dig, om jag inte ens känner mig hemma hos mig själv?
Den inre rösten talar ofta om sådant vi hellre undviker – skörhet, tvivel och osäkerhet. Vi ser ofta att det är just där, i mötet med det ovissa, kan en ny sorts närvaro väckas. En närvaro som inte handlar om att fylla tomrum, utan att våga vara i ensamhet.
Att acceptera den existentiella ensamheten
Det finns också en annan dimension. Vi talar om existentiell ensamhet. Det är insikten om att vi i grunden är egna individer och att ingen annan helt kan förstå våra unika upplevelser av världen. Det kan låta skrämmande, men i psykosyntesen ser vi detta som en potential snarare än ett problem. Vi har blivit duktiga på att agera, prestera, förklara. Men kanske har vi tappat bort förmågan att vara i mellanrummen – i det stilla, det osagda. När vi slutar fly från känslan och i stället vågar stannar upp, händer något.
Att hantera ensamhet handlar sällan om att hitta snabba lösningar eller distraktioner. Det handlar om ett perspektivskifte. Från att försöka förstå och kontrollera, till att vila i det vi inte vet. Där börjar en annan sorts kontakt. En som inte bygger på att vi måste tycka lika, utan på att vi är villiga att mötas som vi är.
Själens rörelse är cirkulär
Relationer är inte statiska. De andas, de vidgas, de drar sig undan. Ibland känner vi oss långt ifrån dem vi älskar. Ibland långt ifrån oss själva. Det betyder inte att något är fel. Det betyder bara att livet rör sig. Med vår kompetens inom mänskligt växande vet vi att själen inte har någon brådska.
I ett samhälle som premierar tydliga svar och yttre framgång kan det inre livet lätt tystna. Men där i tystnaden bor ofta det vi längtar allra mest efter: att få vara hela.
Så vad kan vi göra?
Kanske handlar det inte om att göra mer, utan om att stanna upp och lyssna. Inte bara på andra – utan på det som rör sig i oss själva. Att öva oss i att vara hemma i vår egen närvaro är en grundsten i HumaNovas pedagogik.
Att hantera ensamhet – vägar vidare
Även det lilla i vardagen spelar stor roll för vårt mående. Att vistas i naturen, lyssna på musik eller söka sällskap av ett husdjur kan lindra känslan av isolering. Fysisk beröring är också ett sätt att sänka stressnivåerna och öka välbefinnandet.
Men det går att bryta mönstret. Att hantera både emotionell och existentiell ensamhet handlar ofta om att våga titta på vad som ligger bakom. Professionell hjälp, som samtalsterapi, exempelvis ACT eller psykosyntes, är en trygg väg för att utforska dessa känslor.
Och kanske är det just i vår gemensamma känsla av frånkoppling som något nytt kan födas. En djupare förståelse. En mjukare hållning. En stilla viskning:
Jag ser dig. Och jag ser mig. Och vi hör ihop.
Prenumera på vårt nyhetsbrevBli den du är
