Du är inte för mycket. Du är inte för lite. Du är på väg hem till dig själv.
Du vet hur man håller ihop. Du har gjort det i åratal. Samlat dig, tagit ansvar, varit den som lyssnar, ordnar, förstår. Du har anpassat dig för att relationer ska fungera, bitit ihop för att jobbet ska rulla, sträckt dig för att vara den bästa versionen av dig själv. Det har fungerat. På ytan.
Men något i dig har börjat röra sig. Knappt märkbart först. En stilla trötthet. Ett tvivel som inte går att förklara. En känsla av att det liv du byggt inte riktigt bär längre – trots att det fortfarande ser hållbart ut från utsidan.
Det är inte dramatiskt. Inga stora kriser kanske. Bara en insikt som långsamt bryter igenom: det måste finnas något mer än det här. Något som är sant. Inte större. Inte bättre. Men mer… verkligt.
Du märker att du börjar säga nej till saker du förut sagt ja till. Inte för att du borde – utan för att något i dig inte längre går med. Du dras inte längre mot att vara den som får allt att fungera. Något i dig börjar hellre vilja få vara.
Och samtidigt känns det märkligt. Som om du går från att ha kontroll till att stå på en plats där du inte längre vet exakt vem du är. Som om något inom dig håller på att skalas bort – inte som förlust, utan som befrielse.
Du kanske har kallat det ett vägskäl. En livsfas. En mitt-i-livet-reflektion. Men innerst inne anar du att det inte handlar om att hitta ett nytt mål. Det handlar om att sluta springa från det som alltid funnits där. Du själv.
Inte du som roll. Inte du som funktion. Utan du som närvaro. Du som längtan. Du som tyst vet något utan att kunna formulera det.
Och det är där det börjar. Inte när du försöker bli någon. Utan när du stillnar och märker att du redan är.
Det finns platser där den typen av närvaro får utrymme. Där det du inte kunnat sätta ord på kan börja formas i samtal, i möten, i tystnad. Bli den du är är en sådan plats. Inte för att den ger dig svar – utan för att den hjälper dig stanna tillräckligt länge i frågan.
Och kanske märker du till slut att det inte är något fel på dig. Att det aldrig varit det.
Att du inte är för mycket.
Att du inte är för lite.
Att du bara är på väg hem.
