Är du alltid på väg någonstans?

Är du alltid på väg någonstans?

Vart är du på väg? Inåt, framåt eller hur tänker du?

En del verkar tänka att personlig utveckling handlar om att förändras. Att bli annorlunda, tänka annorlunda, känna annorlunda, göra annorlunda imorgon. Som om det du tänkte och kände var fel och borde bytas ut.  ”Bytt, bytt kommer aldrig mer igen”.

Kanske är verklig förändring till en början egentligen något helt annat. Att helt enkelt lära sig vara med det som är. Jag har det jag har, jag tänker det jag tänker och jag känner det jag känner.

Utmaningen är att just detta är svårt och till en början för oss oförståeligt. Vi vill ju gärna komma undan oss själva, fly från våra så kallade brister och inre obekvämligheter. Vi försvarar oss själva i det oändliga för att slippa komma oss själva riktigt nära. Skyller på andra, värderar och dömer både oss själva och andra. Tänker att det är andra som borde vara annorlunda.

Men tänk om resan alltid börjar inåt. Att bli en nära lyssnande vän till sig själv. Kanske till och med sin egen goda förälder. Först då kan vi sluta skydda oss, öppna upp och vara med oss själva. Då, precis där, kan den yttre resan börja.

Läs fler bloggar här4 livsprinciper