Sluta bråka med dig själv – du kommer ändå inte vinna
Har du någonsin försökt vinna ett gräl med dig själv? En del av dig längtar efter förändring, en annan håller krampaktigt fast vid det välbekanta. En del av dig vill säga ifrån, en annan föredrar att hålla god min. En del av dig vill satsa fullt ut, en annan ifrågasätter om det ens är någon idé. Det är en märklig kamp – du mot dig själv. Och den tenderar att pågå i det tysta, där ingen annan ser.
Vi föreställer oss gärna att vi är en enhetlig person, med tydliga åsikter och en rak linje genom livet. Men i verkligheten är vi ett helt inre landskap av röster, viljor och impulser som ibland går i takt – men ibland mest i otakt. Som om vi vore vår egen motståndare.
Kanske känner du igen några av dessa inre motsättningar:
- Den ambitiösa vs. den trötta
”Jag borde verkligen ta tag i det här.” → ”Fast… imorgon kanske är en bättre dag?” - Den sociala vs. den tillbakadragna
”Det vore kul att ses!” → ”Fast… det vore också skönt att bara vara ifred.” - Den modiga vs. den tveksamma
”Nu säger jag vad jag egentligen tycker.” → ”Eller så låter jag bli, det blir nog enklast så.”
Ibland får vi för oss att lösningen är att välja en sida och överge den andra. Att disciplinera oss ur tvekan, att resonera bort våra rädslor eller att tvinga oss att vilja något annat än det vi känner. Men det fungerar aldrig i längden. För ingen av dessa inre röster är egentligen där för att sabotera oss. De har alla sina syften – även de som verkar stå i vägen.
Att göra fred med sig själv
Tänk om vi, istället för att försöka vinna över oss själva, kunde bli extremt nyfikna på vad som faktiskt pågår? Om vi lyssnade på den där delen som tvekar, som bromsar, som vill något annat? Inte för att automatiskt hålla med den, men för att på djupet förstå varför den gör sig hörd.
Ofta upptäcker vi att våra inre motsättningar inte är hinder, utan försök till balans och harmoni på riktigt. Den som håller emot kanske inte alls vill sabotera, utan bara påminna oss om något vi inte sett. Den som skjuter upp kanske egentligen längtar efter något helt annat. Och den som oroar sig kanske bara vill vara säker på att vi tar hand om oss.
När vi börjar lyssna istället för att strida, förändras något. Vi slutar fastna i låsta positioner och börjar röra oss framåt – inte genom att tvinga fram beslut, utan genom att skapa en inre syntes.
Så kanske nästa gång du märker att du är på väg in i ett inre mentalt gräl – stanna upp. Inte för att har rätt eller vinna, utan för att uppleva och förstå lite mer. För det är just där, i det inre lyssnandet, som utveckling börjar på riktigt.
Kostnadsfri mejlkurs i personlig utvecklingGuide: 4 livsprinciper
