Om det är fel på dig är det inget fel på mig, så det så!
Ett av de vanligaste sätten att omedvetet bevara sin självkänsla och sitt existens-berättigande är att förlägga problemet utanför sig själv. Det är fel på de andra eller den andre – inte på mig!
För att psykologiskt överleva måste vi helt enkelt förlägga ansvaret för vår malande oro eller ångest bortom oss själva. Trixet är att förklara för sig själv att det är fel på andras sätt att vara, tänka, känna och göra. Mig själv är det inget fel på. Och även om vi kanske kan se något litet i oss själva, så förklarar vi snabbt att det inte är så farligt i jämförelse med hur illa ställt det är med de andra.
Kanske är det enda sättet att leva med sig själv i någorlunda fred, att inse att ingen alltid är bra nog i andras ögon. Alla andra brottas med sina egna demoner. Och ingen är alltid bra nog i sina egna ögon. Nästan alla lägger ansvaret för det jobbiga utanför sig själv.
En sorts självmedicinering skulle kunna vara att självgnälla lite snällare och snällare för varje dag som går i livet. Och sakta men säkert ändra det man just nu kan, vill och orkar ändra. För att sen inse att vi alla sitter i samma båt.
Vi behöver våra försvar för att psykologisk orka leva och överleva. Så varför inte låta både andras och våra egna försvar vara lite mer i fred så vi kan leva lyckligt psykologiskt försvarade tillsammans i alla våra dagar.
Vad tror du?
