Vad är egentligen jag?
I stort sett alla psykologier innehåller nuförtiden en teori som beskriver vårt mångfacetterade inre. Att vi på olika sätt har delar av oss själva som visar upp sig beroende på vilken situation vi befinner oss i. Och att detta är något som vi faktiskt gör hela tiden, medvetet som omedvetet.
Kärt barn har många namn. Därför kan dessa roller eller mönster dyka upp i diverse teoretiska skrudar. Delpersonligheter, I-positions, Scheman, Ego states, internal family system, internal objects, identy states, Little I´s eller Voices, ja listan kan göras hur lång som helst.
Så i teorin är vi alla många. Men vad är egentligen jag. Innerst inne. Var är egentligen min innersta kärna. Det som består fast jag ibland känner mig glad och ibland ledsen. Fast jag ibland är klängig men ibland är självständig. Här får många teorier problem. Tankar och känslor kommer och går, numera i allt från Mindfullness och relationell psykodynamisk terapi och som alltid i Psykosyntes.
Här finns inga enkla modeller eller förklaringar. Däremot erfarenheter. Någonting i oss alla består. Något i oss kan uppleva dessa skiftningar inom oss. Erfarenhetsmässigt kan vi till och med utveckla denna förmåga att uppleva det som upplever våra mönster. Så kanske är det just det som verkligen innerst inne är du, den delen av dig som alltid finns där och som har förmågan att se allt du håller på med. Det som ser alla dina delar när de reagerar på livets utmaningar.
Så kanske är vägen till medvetenhet och inre frihet egentligen alltid en fråga om att aktivera din innersta kärna, den delen av dig som upplever dig själv. Utan inre värderingar eller repressalier. Den delen av dig som är bortom försök till förklaringar, teorier och modeller. Som bara är…