Jag hade nog haft i bakhuvudet att jag ville någonting mer med livet men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske byta jobb? Jag minns att jag satt på tvärbanan och plötsligt dyker ordet samtalsterapeut upp. Såklart jag ska utbilda mig till samtalsterapeut! I mitt nuvarande yrke som massageterapeut jobbar jag redan med människor och jag kände att det skulle vara så spännande att få möta människor från ett annat håll.
Det har blivit tydligare att det bara är jag själv som kan påverka och styra mitt liv. Jag ser också att vi alla är så otroligt lika varandra längst där inne. Trots att vi har olika uttryck är våra grundläggande behov ändå desamma. Tänker också att vi människor inte är antingen eller, utan både och. Att vi alla har någonting att tillföra. När jag tror att jag förstår kan jag alltid förstå mer eller bättre. Jag har insett vidden av hur viktiga relationer är av alla de slag. Att jag inte alltid måste vara stark. Jag har en större acceptans både mot mig själv och andra. Jag tänker mycket på hur viktigt det är att vi verkligen ser varandra. Hemma i familjen tex lyssnar vi numera på varandra med en önskan att förstå i stället för att hävda att vi har rätt.
Jag har inte helt klart för mig hur det kommer att se ut än. En tanke är att jag jobbar deltid som samtalsterapeut och deltid som massageterapeut. Kanske kan jag baka ihop samtal och massage på något sätt så att de kompletterar varandra i mötet med klienterna? Jag tror det visar sig längre fram hur jag vill ha det.
Oj, det är mycket. I många utbildningar kan jag tänka mig att man kör sitt eget race tills man en dag står där färdigutbildad med sitt diplom i handen. Den är utbildningen hade aldrig fungerat utan den nära relationen till alla klasskamrater. Så att folk varit så generösa med sig själva och vågat dela med sig av så mycket är naturligtvis något jag tar med mig.
Jessica Mazzi är utbildad massageterapeut och läser nu sista terminen på Samtalsterapeut.
