Personlig utveckling
Är egentligen inte en utbildning i personlig utveckling och terapi samma sak? Bara att ibland kallar vi det terapi för det har ”hänt” något tidigare och ibland är det psykologisk utbildning för att se till att det händer något t ex att vi utvecklas, växer eller gör mer av det vi verkligen vill.
Om vi kokar ner syftet med att utveckla sig själv för att leva livet som vi vill, vare sig det hänt något eller du vill att något skall hända. Så skulle en kort sammanfattning kunna bli ”att lära sig att empatiskt lyssna på vad jag innerst inne vill och sedan välja att göra det efter bästa förmåga och vara nöjd i stunden med det som blir”.
Försöket till sammanfattning innehåller i alla fall några centrala aspekter:
- Att utveckla empati gentemot sig själv, eller som det idag ofta marknadsförs att utveckla självmedkänsla, vilket vi i psykosyntes och t ex ACT (Acceptence Commitment Theraphy) kallar acceptans.
- Att kunna lyssna på sin innersta röst och skilja på den och de andra gamla tjatiga ärvda låtsasrösterna så som ”att du inte kan” eller ”du är helt hopplös” eller ”det skulle bli bättre om…” – det vi kallar identifiera delpersonligheter och desidentifikation.
- Att få tag i och uppleva sin rena vilja som känns naturlig och självklart. Och skilja den från inlärda borden, måsten eller hur man ”ska” vara. (Det vi kallar kontakt med Självet och Vilja).
- Att inte bara sitta och reflektera och meditera utan att också göra det som behövs.
Så kanske är det egentligen ingen skillnad på vad vi lär oss på kurser i personlig utveckling och i terapi. Men utgångspunkten är olika. Så varför vänta till det hänt något. Det är aldrig försent att bli den man är.
P.S. Rubriken är ett känt citat från psykosyntesens grundare Roberto Assagioli. På engelska låter det “If it´s in time it´s education, if it´s too late it’s theraphy”.
