Psykologiens utvikling

Nedenfor følger en beskrivelse (på svensk) av psykologiens utvikling. “Fra behaviorisme til transpersonlig psykologi og psykosyntese” har vi kalt det. Alle psykososiologiske retninger har vært i konstant utvikling og man prater ofte om både tredje og fjerde generasjon av ulike psykologiske og psykoterapeutiske retninger. En vanlig måte å kategorisere psykologiens utvikling på er disse såkalte fire bølger (Fyra vågor).

En tillbakablick

För att förstå den västerländska psykologins historia föreslog Abraham Maslow denna modell när han på 1950-talet utvecklade sitt humanistiska synsätt och kallade detta för ”den 3:e vågens psykologi”. Han menade att humanistisk psykologi var en vidareutveckling, skild från de två huvudsakliga dåtida inriktningarna, behaviorism och psykoanalys, som dittills hade dominerat sedan 1900-talets början. Han förutsåg också den kommande 4:e vågen som han kallade ”transpersonell psykologi”. Det är till denna senaste våg som psykosyntesen hör och som HumaNova valt att specialisera sig på.

Psykosyntesen har utvecklat systematisk utbildning i 3:e vågens principer och metoder för ”personlig psykosyntes”. Detta är avstampet i riktning mot den centrala 4:e vågen, även kallad transpersonell psykosyntes.

Följande uppställning visar psykologins historia ur psykosyntesens synvinkel med det förgångna nederst och framtiden högst upp:

4:e vågen: Transpersonell psykologi/psykosyntes Framtid (transpersonell)
3:e vågen: Humanistisk-Existentiell psykologi Nutid (personlig)
2:e vågen: Psykoanalys Dåtid (pre-personell)
1:a vågen: Behaviorism

Den första slutsatsen vi kan dra av denna uppställning är att det finns en trend i psykologins utveckling som vi tror (och anser) är en allmän trend inom såväl beteendevetenskapen som övriga vetenskaper. De två första inriktningarna är baserade på prepersonell filosofi. Basen för den tredje vågen är fullständigt personlig-humanistisk medan basen för den fjärde vågen är transpersonell – bortom personligheten – i kontakt med ett större sammanhang.

Första och andra vågen: Behaviorism och psykoanalys

Den första och andra vågen inom psykologin utgör vetenskapliga närmanden till studiet av mänskligt beteende och psykologiskt helande. Dessa har sina ursprung runt sekelskiftet genom arbeten av John B. Watson respektive Sigmund Freud. Flera briljanta psykologer, bl a Alfred Adler, Otto Rank, Carl Jung, William James och Roberto Assagioli började däremot utveckla alternativa teorier under 1900-talets begynnelse. Dock behöll behaviorism och psykoanalys sin dominerande ställning under flera decennier.

De tidiga, vetenskapligt inriktade psykologerna fokuserade på de materiella och konkreta aspekterna av livet, något som nyligen börjat benämnas ”fysikalism”. Allt som inte kunde uppfattas med de fem yttre sinnena betraktades som ”ovetenskapligt”! Behavioristerna avvisade alla idéer om människans inre liv i övertygelsen att sann vetenskaplig psykologi endast bör befatta sig med observerbara beteenden. Det mänskliga beteendet beskrevs i termer som rörde organismen i rörelse: kroppsspråk, ansiktsuttryck och verbala uttryck. Alla dessa kunde kvantifieras och experiment kunde repeteras av olika observatörer. Detta är dagens ”försöksdjurspsykologi”.

Eftersom behavioristerna enbart var intresserade av det som kunde observeras med de fem sinnena, ansåg de att studier av människans inre motivation eller studiet av medvetande var ovetenskapligt. Freudianerna hävdade å sin sida att deras teorier var vetenskapliga eftersom de baserades på kliniska observationer och på idén att alla beteenden hade sitt ursprung i den fysiska kroppen, att dess sexuella och aggressiva drifter sublimerats till passande socialt beteende och att allt mänskligt beteende kunde härledas till människans fysiologi.

Hårdnackade behaviorister ansåg det tveksamt om en sann vetenskapsman kunde ägna sig åt att undersöka människors inre världar men i slutändan vann Freuds psykoanalys vetenskapligt erkännande. Freud höll sig inte strikt till de dåtida vetenskapliga normerna utan använde sig mer av storslagen retorik för att övertyga sina kollegor om riktigheten av sina teorier. Utan tvekan kan man konstatera att behaviorism och psykoanalys hade stort inflytande över tankegångarna hos beteendevetarna under seklets början. Fortfarande finns starka konservativa krafter i det psykologiska ”etablissemanget”. Historien verkar också upprepa sig; alla ”nya” idéer och tankegångar som presenteras tenderar att misstros och avfärdas. Dock visar oss historien, att det är dessa ”ovetenskapliga” idéer som senare blir tongivande och anses som värdefulla.

Den tredje vågen – humanistisk psykologi

Behaviorister och psykoanalytiker fortsatte att utöva stort inflytande på beteendevetarna ända in på 1950-talet och det fanns anhängare till respektive grupp som hävdade att deras disciplin var den enda rätta för studiet av psykologi. Under tiden växte dock en ny trend inom psykologin fram med existentialistisk grund. Den utgjorde ett radikalt uppbrott från de strikt mekanistiska och begränsade Freudianerna och Behavioristerna. Speciellt lyfte man fram begrepp som identitet, äkthet, helhet, lidande, mening, kärlek, möte och social förändring. Humanistiska och existentiella infallsvinklar blev så vitt spridda att de av många ansågs utgöra den tredje vågen inom psykologin.

Som en pionjär inom den tredje vågens psykologi bidrog Abraham Maslow i stor grad till den psykologiska litteraturen såväl som till den nya vetenskapen organisationsutveckling. Revolutionen inom psykologin med Maslow i täten erkände en icke-fysisk, ”icke-rationell” dimension av människans natur och fjärmade sig därmed från den rent fysikaliska infallsvinkel. Maslow var övertygad att många mänskliga beteenden såsom känslor, kärlek, fantasi och uppfinningsrikedom inte kunde reduceras till att studeras fysikaliskt. Men han drog en annorlunda slutsats av detta jämfört med ”den vanlige” vetenskapsmannen på det tidiga 1900-talet. Till skillnad från den förre ansåg han att vetenskapen visst kunde studera dessa beteenden om bara vetenskapen expanderades till att omfatta mer än det som kunde observeras med sinnena.

Under andra världskriget upplevde andra vetenskaper utanför psykologin samma expansion av filosofi. Vetenskapsfilosofi blev ett viktigt forskningsområde, vilket resulterade i att vetenskapens gränser börjande expandera bortom det materiella fältet så som vi känner det. Till exempel började man studera subatomära partiklar inom fysiken och Einsteins teorier fick bred acceptans. Dessa moderna studier motsade många äldre åsikter och antaganden om atomens natur och om materien.

Dessa upptäckter inom fysiken ledde så småningom till slutsatsen att vetenskaplig kunskap inte längre kunde baseras på antagandet att universum var fysikaliskt statiskt och skulle kunna kvantifieras fullständigt på rationell väg. Tid och rymd kunde inte längre anses som absoluta och stabila utan som relativa och variabla. Universum var mycket mer komplext än man tidigare trott. Skillnaden mellan liv och ”icke-liv” blev vagare eftersom till och med hos subatomära partiklar rådde ständig rörelse och utbyte med omgivningen.

Psykologin genomgick en liknande revolution med en vidgad syn på människans identitet och potential. Mänsklig identitet ansågs inom den tredje vågen omfatta hela människan, inte bara ett ego anpassat till samhället eller en delpersonlighet agerande utifrån en inlärd uppsättning roller.

Den fjärde vågen – Transpersonell psykologi/Psykosyntes

Förutom Maslows arbeten inom psykologi (och olika organisationer) skrev man mycket om vetenskapsfilosofi, ett viktigt område eftersom psykologer som var anhängare av behaviorismen ansåg psykoanalys och humanistisk psykologi som ovetenskaplig.

Som om det inte räckte med diskussionerna mellan de tre första inriktningarna, dök det upp en fjärde grupp som ”tog fasta på” arbete som Maslow påbörjat men inte utforskat på djupet. Dessa Transpersonella psykologer skilde sig från den tredje vågen genom att fokusera på människans förmåga och potential att nå det extraordinära, det mirakulösa, det ”transcendenta”. De studerade självförverkligade, mycket väl fungerande människor och menade att vi måste fokusera på våra tillgångar snarare än våra brister. De underströk också att man inom psykologin rätteligen borde studera medvetande och inte bara observerbart beteende. Inspiration hämtade dessa psykologer från Jung, James, Roberto Assagioli m fl i västvärlden samt från österländska ”psykologifilosofer”. Den fjärde vågen siktar på att förstå och fostra människans inneboende potential för att uppleva högre medvetandetillstånd, större sammanhang, ”andliga discipliner”, universella kvalitéer och energier.

Modellen ”The Spectrum of Consciousness/Medvetandets spektrum”

Med utgångspunkt från olika filosofer och den tredje och fjärde vågens psykologi, tittade den psykosyntesutbildade samtalsterapeuten Ken Wilber på mänskligt medvetande. Han såg att alla erfarenheter kunde placeras på en linje från den minst medvetna, den mest begränsade uppfattningen av jaget och världen, till den mest medvetna. Från en schizofren individs begränsade medvetenhet och ”förmåga att fungera” till ett genis eller andlig ledares vidgade medvetenhet och förmåga att fungera kreativt. Modellen presenteras nedan, med psykosyntesens nivåer av identitet eller medvetande till vänster, i förhållande till psykologins olika inriktningar till höger.

Självet eller Högre Jag, Självförverkligande 4:e vågen Transpersonell Psykologi
Jaget 3:e vågen Humanistisk Psykologi
Ego 2:a vågen Psykoanalys
Delpersonligheter 1:a vågen Behaviourism

Ken Wilber jämförde detta kontinuum av självmedvetenhet, medvetande eller identitet med det elektromagnetiska spektrumet. Han noterade att vetenskapsmän tidigt studerade värme, ljus, radiovågor och röntgenstrålning och såg vart och ett av dessa fenomen som väldigt olika kategorier som styrdes av olika lagar.

Ett större genombrott gjordes när vetenskapsmän insåg att trots att dessa fenomen, ytligt sett, var väldigt olika, var de alla i grunden elektromagnetiska vågor av olika frekvens. Wilber förklarade att de till synes mycket olika typerna av mänsklig identitet, från den mest neurotiska eller begränsade uppfattningen av jaget till den ”friska”, alla är olika typer av samma medvetenhet.

I sin bok ”Atman Project” liknar Wilber de olika medvetandenivåerna vid våningsplanen i en byggnad, med den prepersonella nivån i botten, jaget i mitten och den transpersonella nivån nära toppen. Han granskade de olika inriktningarna inom psykologin och drog slutsatsen att medvetenhet är mångdimensionell, att varje huvudinriktning inom psykologi, psykoterapi och religion behandlar olika nivåer och att dessa olika inriktningar därför inte står i motsatsförhållande till varandra utan snarare kompletterar varandra, samt att varje inriktning är mer eller mindre korrekt och giltig när den behandlar sin egen nivå. Ur ett transpersonellt perspektiv kan man jämföra behaviorister som säger att endast deras inriktning är vetenskaplig med röntgenforskare som säger att radiostationer bör stängas ner eftersom de inte kan användas för att diagnostisera benbrott. Varje nivå av det elektromagnetiska spektrumet är viktigt och användbart inom ett visst område. Det samma gäller för de olika inriktningarna inom psykologin.

Det är nyttigt att ur transpersonell synvinkel inom psykosyntes, tillämpa alla inriktningarna vid olika tidpunkter och omständigheter. Olika typer av individer kräver olika utveckling för att uppnå bästa resultat. Ur transpersonell synvinkel behandlar var och en av de fyra inriktningarna olika typer av erfarenhet, identitet eller medvetenhet, eller en viss nivå av mänskliga behov.

I tabellen nedan, hämtad ur Ken Wilbers bok ”Atman Project” sammanfattas vår diskussion om psykologins historia sedd ur psykosyntesens synvinkel. Den placerar var och en av de fyra första inriktningarna inom psykologin på nivåer relaterade till Maslows behovshierarki och varje behovsnivå är också en identitetsnivå. För att inkludera den transpersonella nivån har tabellen utökats uppåt med behoven för transcendens och självförverkligande.

4:e vågen Transcendens Självet & Självförverkligande
3:e vågen Självmedvetande Jaget
2:a vågen Status, självkänsla, tillhörighet, trygghet Ego
1:a vågen Överlevnad, säkerhet Delpersonligheter

Poängteras bör, att denna hierarki inte betyder att en inriktning är bättre än en annan utan bara att den visar ordningen i vilken de växte fram. Dock kan sägas att de högre nivåerna, i ett vidare perspektiv, innefattar de lägre.

Förflyttning uppåt i tabellen återspeglar också schematiskt ordningen i vilken olika behov uppstår under en individs hälsosamma utveckling.

Det är väsentligt att notera att människor på de högre nivåerna inte lämnat de lägre bakom sig. Även de lägre behoven måste tillfredsställas. På motsvarande sätt behöver transpersonell psykologi principerna från t ex behaviorism.

Vetenskap ur transpersonell synvinkel

C. Tart har utvidgat Maslows idéer om vetenskapsfilosofi för att besvara frågan vilken av inriktningarna är vetenskaplig och vilken, om någon, är det inte. Han hävdar att historiskt sett har vetenskapen baserats på att kunskap måste kunna härledas till något mätbart eller observerbart (fysikalisk teori). ”Observationer är endast giltiga om de är gjorda med de fysiska sinnena (t ex ögat) eller förlängningar av dessa (t ex med mikroskop)”. Inom transpersonell psykologi hävdar Tart att vetenskapliga metoder inte behöver vara knutna till en fysikalisk teori utan t ex kan appliceras på förändrade medvetandetillstånd.

Tart hävdar att man kan använda områdesspecifik vetenskap. En grupp experter inom ett givet fält kan granska varandras observationer och testa uppställda teorier i syfte att validera eller förkasta dem. En expert på exempelvis meditation kan t ex rapportera sina observationer av de subjektiva resultaten från utövandet av en viss form av meditation och sedan utveckla en hypotes för att förklara upplevelsen. En annan observatör som vill testa hypotesen måste sålunda vara väl förtrogen med olika meditationstekniker och kunna försätta sig själv i det nödvändiga medvetande-tillståndet. På samma sätt som en fysiker kan förstå det matematiska och tekniska språket och testa hypoteser uppsatta av andra fysiker, kan en transpersonell psykolog göra på liknande sätt med arbeten av andra inom hans/hennes område.

Som svar på den inledande frågan kan sägas att ur transpersonell synvinkel kan alla fem inriktningarna generera vetenskaplig kunskap som kan testas av andra med detaljkunskap inom det givna området.

Växande är expansion av medvetenhet!

Vi har sagt att ur transpersonell vinkel innebär psykologi och beteendevetenskap i allmänhet studiet av medvetenhet eftersom allt mänskligt beteende är ett uttryck för en underliggande motivation eller behovsnivå, ett inre, oftast icke-fysiskt, medvetandetillstånd.

Vi ser medvetenhet som ens inre upplevelse av jaget, andra och världen. Ett centralt mål inom psykosyntes är att utveckla ”jagets vetenskap”. Inom Psykosyntes är en frisk individ någon som utvecklas, en vars identitet klättrar uppför ”The Spectrum of Consciousness”. Vi anser att individer, organisationer och hela mänskligheten befinner sig i en pågående utvecklingsprocess. Att vara frisk är därför att kunna uppfatta riktningen i vilken denna naturliga utveckling sker och kunna följa med.

I dagens samhälle har värdet av personlig utveckling och självuppfyllelse för många blivit viktigare än värden som social status, konsumtion och materiell rikedom. Psykosyntes vill uppmuntra denna trend av utveckling uppför ”The Spectrum of Consciousness” för hela mänsklighetens väl.

Vi ser framför oss en framtid där arbete organiserats för att tillfredsställa överlevnadsbehovet hos alla människor i alla länder, när mänskligheten utvecklat den politiska viljan att föda alla hungrande och upphäva krigshotet. I några länder har man löst hungerproblemet. Vi har teknologin för att lösa många av våra problem, men världsekonomin kontrolleras fortfarande av ett fåtal, till skada för majoriteten. Så länge vissa grupper eller nationers överlevnad hotas av brist på föda, kommer människor att kämpa, med krig som hotar oss alla som följd. Tills överlevnadsbehovet för hela mänskligheten är tillgodosett kommer många människor inte att ha möjlighet att vidga sin medvetenhet uppför ”The Spectrum of Consciousness”. De lägre behovsnivåerna måste helt enkelt tillgodoses innan vi kan öka vårt medvetande.

Det är vår förhoppning att det inom de kommande decennierna och för efterföljande generationer finns potential att sträva mot världsfred baserad på en ekonomi som tar hänsyn till allas behov av överlevnad. Först då kan mänskligheten som helhet nå de högre nivåerna och uppleva den fulla vidden av den mänskliga potentialen, något som idag förnekas alla som svälter, alla som lever sina liv i skräck, alla som är förtryckta på grund av andras girighet och missbruk av rikedomar och makt.

Professor Roberto Assagioli 1888-1974, Psykosyntesens grundare

Han var en av männen kring Freud. Han skulle bli den italienska psykoanalysens ledare, var det tänkt. Men som flera andra bröt han med sin lärare och bildade egen skola. Roberto Assagioli är psykosyntesens skapare.

När Adler talade om makten, Reich om kroppen, Jung om det omedvetna och Frankl om livets mening, betonade Roberto Assagioli självförverkligandet och helheten. Det går inte att dela upp människan, att skilja på kropp, psyke och ande, menade Assagioli. Det går inte att framhäva en sida framför de andra. Tvärtom är det psykologins uppgift att hjälpa människor att få alla sina till synes motstridiga krafter i balans. För att skapa denna balans använder psykosyntesen tekniker från olika tider och skolor. Från öst och väst, från psykoanalys och medicin, från filosofi, religion och vetenskap.

Roberto Assagioli (1888-1974) var psykiater i den freudianska skolan. Han var samtida med både Sigmund Freud och Carl Gustav Jung och den förste italienaren bland psykoanalysens pionjärer i början av 1900-talet. Som nyutexaminerad läkare praktiserade han psykoanalys, men fann den otillräcklig. Liksom Jung ansåg Assagioli att psykoanalysen koncentrerade sig för mycket på det sjuka hos individen, och ville istället se människan som en i grunden frisk organism – låt vara att den tidvis kan fungera sämre.

Han menade att psykisk sjukdom – ångest, depression, neuros och andra störningar som han såg hos sina patienter – inte alltid var något sjukt, utan ibland ett försök hos personen att finna mening och innehåll i sitt liv, kanske också andliga värden i dess vidaste bemärkelse.

Roberto Assagioli fann att inte bara traumatiska barndomsupplevelser utan också människans längtan efter meningsfullhet och innehåll i livet kan leda till störningar. Han kallade detta för ”the pathology of the sublime”.

Assagioli ville att psykologi skulle vara praktisk. Den skall inte bara få oss att förstå varför vi beter oss som vi gör, utan också att verkligen hjälpa oss att leva bättre. Inspirerad av tänkare från olika kulturer och olika religioner skapade han därför en mängd övningar och tekniker. De kan användas både av enskilda individer och som hjälpmedel i psykoterapi.

Bland de tekniker som används inom psykosyntes finns vad som kallas vägledd fantasi (guided imagery). Att använda detta terapeutiskt var förr unikt för psykosyntes, idag är tekniken vida spridd som ett sätt att få kontakt med det omedvetna.

En annan teknik är en form av reflekterande, reflektiv, receptiv och kreativ meditation över vissa begrepp eller kvaliteter. Det kan handla om begrepp som glädje, kärlek, frid eller medkänsla. Syftet är att bli mottaglig för intuitiv information från det omedvetna. Meditation ses här som ett terapeutiskt hjälpmedel och inte som en andlig övning. Dessutom används också vanliga samtal, fri teckning och gestaltterapitekniker.

Flera av teknikerna syftar till att etablera en kontakt mellan medvetandet och det omedvetna. På så vis skall vi kunna lära känna vårt inre och därmed leva ett bättre liv. Framförallt två vägar leder till detta mål. Dels att vi lär oss att inte identifiera oss med alla våra motstridiga önskningar, drifter och begär. Dels att vi tränar upp vår vilja och utvecklar vår förmåga att avgöra vad som faktiskt är det vi innerst inne vill. Istället för att vara helt identifierad med de olika motstridiga inre rösterna, lär vi oss på så sätt att få distans till vårt inre kaos vilket lär oss att styra våra liv i den riktningen som vi innerst inne önskar.