 | | | | Hur kommer det sig att, när 20 personer träffas i ett rum för att ”bli den de är” tycker 10 av dem att de 'känner för mycket' och 10 att de 'känner för lite' eller till och med inte känner något alls?
Då tänker vi att lösningen är att de som känner för mycket skall känna mindre och de som känner för lite skall känna mer. Då blir det bra. Eller ännu värre, då blir det inre balans. Prova själv just nu där du sitter, ta ett djupt andetag, känn lite mer… eller ta ett andetag och känn lite mindre! Så klart att det inte går. Gick det fanns ju ingen utmaning.
Frågan är helt enkelt felställd. Svaret gör oss därför ännu mer vilse. Det är mycket enklare än så. Svaret är; Känn det du känner eller känn inte alls. Älska livet som det är. Först när du väljer denna väg att acceptera det som är just nu, först då kommer förändringarna långsamt krypande. Först när du är snäll mot dig själv och inte tycker du är fel för att du inte tillhör den gruppen som känner mycket, eller tvärtom. Först då kan du börja känna annorlunda. Tankebanorna börjar ändras och helt plötsligt är livet annorlunda. Det som nu händer i livet får en annan betydelse och därmed agerar du annorlunda.
Det svåra är att övertala hjärnan, för hela detta resonemang är ologiskt för den linjärt tänkande hjärnan. Om det finns för lite är hjärnans lösningen att lägga till mer, tänker huvudet! Hjärnan kommer hela tiden säga; Ändra på dig, du borde vara annorlunda. Men själen förstår, för nu är vi på en annan planhalva där helt andra regler gäller. Lita på det!
|
| |
|
|
|
